Johan Ernst

Möt Mentors nya ambassadör – Johan Ernst Nilson, upptäcktsresande och motivationscoach, med 32 expeditioner i 142 länder i bagaget! Just i dag föreläser han för eleverna på Rågsvedsskolan!

Jag träffar Johan i Stockholm, fjärran vindpinade isar, höga berg och stormiga hav, för att höra hur han gör för att lyckas med sina ”omöjliga” projekt.
– De flesta av oss kanske sätter upp mÃ¥l, trygga mÃ¥l, mÃ¥l som man kan uppnÃ¥. Att sätta ord pÃ¥ sina drömmar och berätta om dem för andra känns ofta obehagligt, eller pinsamt, för tänk om man misslyckas, dÃ¥ stÃ¥r man där med skammen… Jag vill i stället uppmana alla att vÃ¥ga drömma, att tro pÃ¥ sina drömmar och ta risker, att helt enkelt gÃ¥ utanför den komfortabla zonen och utmana sig själva. Det är sÃ¥ man utvecklas och det är sÃ¥ människosläktet har utvecklats genom tiderna.

Varför blev du upptäcktsresande? Har du alltid varit en modig och äventyrlig person?
– Verkligen inte! Jag hade lägst möjliga betyg i idrott, en 1:a. Man kan säga att jag var det stora skämtet pÃ¥ jympan och ägnade lektionerna Ã¥t att gömma mig bakom en plint. DÃ¥ kan man inte bli vald, men inte heller bortvald. Det var bekvämt för mig. SÃ¥ nej, jag har inte alltid varit modig. Första gÃ¥ngen som jag verkligen utmanande mig själv var jag 15 Ã¥r och sÃ¥g en pianist pÃ¥ TV. DÃ¥ bestämde jag mig för att lära mig spela piano och försörja mig pÃ¥ det inom tre Ã¥r.
När jag var 18 var jag professionell pianospelare som arbetade i Sverige, Frankrike och USA. Tanken som slog mig då var, skulle jag kunna nå lika långt inom ett annat område med samma metod, eller hade jag en speciell talang för att spela piano? Det enda sättet att få reda på det var att utmana mig själv igen. Jag bestämde mig för att cykla från Stockholm till Sahara. För en kille som varit sämst i jympan var det ett enormt steg att ta. Man kan väl säga att det var då jag blev äventyrare.

Har du själv haft någon mentor, eller förebild?
– Mina föräldrar har varit mina mentorer. De har alltid trott pÃ¥ mig, stöttat mig och uppmuntrat mig att prova nya saker. När jag frÃ¥gade dem om hur man gör för att bli en riktigt duktig pianospelare svarade de med att ge mig mina viktigaste verktyg; motivation, fokusering och träning. Till mina förebilder hör ocksÃ¥ människor som sÃ¥ att säga kommer frÃ¥n ingenstans och skapar nÃ¥got nytt, mot alla odds.

Hur var du i skolan?
Jag var konstnärlig, kreativ och påhittig. Inte särskilt duktig på matte och absolut inte på idrott. Jag var också ganska blyg och osäker på min egen förmåga. Däremot var jag ganska bra på att skriva.

Nu när du har arbetat i mer än 20 år med att förverkliga dina egna och andras drömmar, vad skulle du säga är den största svårigheten i att nå sina drömmar?
Det svåraste är att bestämma sig för vilken dröm man vill uppnå och behålla fokus på det och veta vad som är viktigt.

Vad skulle du vilja säga till alla ungdomar som tvivlar på sig själva och som kanske inte har någon vuxen att prata med?
Våga tro på dig själv och våga satsa på dina drömmar! Tänk på att annorlunda är bra och att konstiga nya drömmar är ok. Bara för att andra säger att något är ogenomförbart bara för ingen tidigare har gjort det, så betyder det inte att det är omöjligt!

http://mentor.se/vaga-dromma-det-ar-viktigast-av-allt/